[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

accorder

accorder /akɔʀde/ // 1 verbe transitif
a)  = donner
 + faveur, permission eman
accordez-moi un délai
epe bat emadazu
 + importance, valeur (garrantzia, balioa) eman
il avait rédigé les actes notariés en français et en basque, en accordant aux deux langues la même place et la même importance
notario lan ofizialak frantsesez eta euskaraz paratuak zituen, bi hizkuntzei emanik toki eta garrantzia berbera
 + allocation, pension (laguntza, pentsio) eman
on ne lui accorda même pas la pension d'ancien combattant
gerlari ohien pentsioa ere ez zioten eman
pouvez-vous m'accorder quelques minutes?
zenbait minutu utziko dizkidazu?
b)  = admettre
accorder à qn que ...
norbaiti onartu norbaiti honartü (ZU)
c'est vrai, je vous l'accorde
egia da, onartzen dizut
c)
 + instrument doinuan ezarri akordatu (BL) akordatü (ZU) afinatu (MD)
ils devraient accorder leurs violons familier
hobe lukete ados jartzea hobe lükee ados jartea (ZU)
d)
(faire) accorder un adjectif
izenondo bat komunztarazi
2 s'accorder verbe pronominal
a)
ados jarri akort jarri (ZU / BL) adosean izan bat etorri (MD)
pour être en union avec quelqu'un, il faut que vous et lui, les deux, vous vous accordiez, soyez en accord
norbaitekin batasunean egotekotz, behar zarete biak, hura eta zu, batera etorri, ados jarri
ils s'accordent à dire que ...
ados dira ... errateko
b)  = être en harmonie
 sujet:couleurs (koloreak bata bestearekin) ezkondu (koloreak bata bestearekin) joan (ZU)
le bleu du ciel s'accordait avec le jaune de la végétation
zeruaren urdina landareen horiarekin ezkontzen zen
 sujet:caractères elkar aditu
un soldat polonais et un allemand ne s'accordent pas facilement
soldadu poloniar batek eta aleman batek ez dute aise elkar aditzen
c)
 sujet:mot komunztatu
s'accorder en nombre/genre
numero eta generoan komunztatu
d)  = se donner
il ne s'accorde jamais de répit
ez du sekulan hatsik hartzen