[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

amoindrir

amoindrir /amwɛ̃dʀiʀ/ // verbe transitif
 + autorité, foi ttipitu (BL) ttipitü (ZU) mendratu (BL) mendretü (ZU) txikitu txikiagotu (MD)
ils ont voulu amoindrir son autorité
haren larderia ttipitu nahi izan dute
je ne cherche pas à amoindrir son mérite
ez düt nahi haren mereximentüa ttipitü (ZU)
il s'efforcent d'amoindrir ce que nous avons fait
ari zaizkigu guk egina mendratu nahiz
 + personne
physiquement mendratu (BL) ahuldu
la maladie l'a amoindri
eritsunak mendratu du
ses forces s'amoidrissent
indarrak mendretzen ari zaitzo (ZU)
moralement, mentalement apaldu mendratu (ZU / BL)
sans amoindrir personne
nehor apaldu gabe