[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

consoler

consoler /kɔ̃sɔle/ // 1 verbe transitif
 + personne kontsolatu kontsolatü (ZU) soleitu (BL) (norbaiten) bihotza/nahigabea arindu
ils veulent me consoler en me changeant les idées
kontsolatu nahi naute ideiaz aldaraziz
ils passent leur vie en Afrique soignant les malades et consolant les nécessiteux et les malheureux
Afrikan higatzen dute beren bizia erien artatzen, behardunen eta nahigabetuen soleitzen
l'officier étreignit le jeune soldat, lui exprimant des paroles apaisantes pour le consoler
aitzindariak soldadu gazte dohakabea besarkatu zuen, solas soleigarriak erraten zizkiola haren bihotzaren arintzeko
 + chagrin eztitu eztitü (ZU) arintü (ZU) arindu
allez le voir, vous consolerez son chagrin
zoazkio ikustera, bihozmina arinduko diozu
si ça peut te consoler ...
kontsolatzen ahal bahau... kontsolagarri bazaik
le temps console
denborak bihozmina arintzen/eztitzen du
si je pouvais consoler le chagrin de ses parents
haren etxekoen bihozmina eztiarazten ahal banu
2 se consoler verbe pronominal
kontsolatu
il ne s'en consolera jamais
ez da sekulan horretaz kontsolatuko