[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

langue

langue /lɑ̃ɡ/ nom féminin
a)
 = organe mihi mingain (MD)
tirer la langue
mihia atera mihia elki (ZU)
le chien lui a donné un coup de langue
zakurrak milikatu du txakürrak milikatü dü (ZU)
avoir la langue bien pendue
kalakaria izan
il ne sait pas tenir sa langue
mihi-luzea da
il n'a pas la langue dans sa poche
ahoan bilorik gabe mintzo da ahoan ez du bizarrik mihia ez du sakelan ez dü mihia sakolan (ZU)
tu as avalé ta langue?
zer dun, mihia galdu?
je donne ma langue au chat!
xakurrari ene mihia etsi! uko! üko (ZU)
voyons si vous devinerez ce que 'est: Quatre tirititis, deux taratatas, une fourche à deux branches et une brosse — Je donne ma langue au chat — La vache
ea pentsatuko duzunetz zer den: Laur titiriti, bi taratata, urkila eta istupa. — A! xakurrari ene mihia. — Behia
— Quelque chose qui est toujours habillé de chaussures, sans jamais en user aucune, qu'est-ce que c'est? — Je donne ma langue au chat! — La forme de soulier
— Zapatak beti janzten, baina bihirik ez higatzen, zer da? —Etsi! —Orkoia.
je l'ai sur le bout de la langue
mihiaren puntan dut mihi püntan düt (ZU)
je ne voudrais pas être mauvaise langue mais ...
ez nuke mihi gaiztoa izan nahi baina ... ez nintzate nahi mihi gaixto izan bena... (ZU)
elle a une langue de vipère
mihi gaiztoa da
b)
 = langage hizkuntza mintzaira mintzaje (ZU) lengoaia (zah. edo tekn.)
langue étrangère
erdara atzerriko hizkuntza/mintzaira hizkuntza/mintzaje arrotz (ZU)
langue parlée
ahozko hizkuntza/mintzaira
elle a pris allemand en première langue
alemana hautatu du lehen hizkuntza gisa
les gens de langue anglaise
ingelesdunak
langue de bois
burdin ele
langue maternelle
ama hizkuntza sortzeko mintzaira
langue populaire
idiome herriko mintzo/mintzaira
langue de terre
lur zerrenda lür txerrenda (ZU)
langue verte
argot