[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

miroiter

miroiter /miʀwate/ // verbe intransitif
 = étinceler, chatoyer dirdiratu distiratu distiratü (ZU)
la neige miroitait au soleil à la manière de merveilleuses branches de diamant
elurrak eguzkitara dirdiratzen zuen diamantezko aldaxka miresgarrien pare
la plein lune miroite
argizagi beteak distiratzen dü (ZU)
il lui a fait miroiter les avantages du poste
postuaren abantailak bistaratu dizkio